Vanliga frågor

Hur lång tid tar en neuropsykiatrisk utredning?

Varje utredning är unik och tar olika lång tid. För de allra flesta går psykologiska testningen precis som planerat vilket innebär totalt cirka 4-5 träffar (färre träffar vid längre sessioner).

Vissa patienter behöver extra planering för att testningen ska vara möjlig. Det är flera faktorer som påverkar utredningens längd, och dessa brukar oftast handla om patientens förmåga att kunna medverka i psykologisk standardiserad testning.

Jag kommer att nämna de vanligaste utifrån vår erfarenhet:

- Patienten har en nivå av ångest som hämmar patienten i nya sociala situationer och relationer, till exempel till den grad att barnet vägrar att prata med främmande. Vi har träffat flera barn med svår selektiv mutism, och i de flesta fall går det att anpassa testningen så att vi kan få fram det underlag avseende ffa begåvning som vi behöver.

- Psykisk ohälsa såsom depression, tvång och ätstörning som påverkar patientens förmåga att kunna prestera på kognitiva tester.

- Obehandlad sömnstörning som gör att patienten är påtagligt trött och har svårt att fokusera på psykologisk testning.

- Svår grad av hyperaktivitet som gör att tråkiga mentalt krävande uppgifter blir mycket jobbiga för patienten att genomföra, och bedömningen av sociala interaktioner påverkas starkt negativt av detta.

Som jag tidigare nämnde går det att genomföra någon form av testning hos varje barn, men vid ett fåtal fall har det inte varit möjligt. I sådana lägen blir övriga pusselbitar i utredningen väldigt viktiga. Det finns även fall där symtomen är så pass tydliga ändå att diagnosställning är möjlig men ibland är det svårt speciellt om det finns misstanke om en svagare teoretisk begåvning. Då måste man tillsammans med föräldrarna göra en planering för framtida kompletterande utredning och utvärdering. 

Får en förälder vara med barnet under psykologisk testning i en neuropsykiatrisk utredning?

Några föräldrar är väldigt oroliga för psykologiska testning, eftersom de tror att deras barn inte kommer att klara av att bli testade utan att ha en förälder närvarande.

När det gäller yngre barn, 1-3 år, är en eller ibland två föräldrar närvarande, men när barnen är 4 år och äldre är det mycket få fall där psykologen bedömer att de behöver ha sin förälder med sig i testrummet.

Vårt utgångsläge är att barnet ska vara utan föräldrar under den psykologiska testningen, och i de få fall där det inte är möjligt kommer psykologen att uppmärksamma det i ett tidigt skede och hantera det diskret med vårdnadshavaren. Det ordnar sig. 

Föräldrarna bör inge ett lugn i testsituationen, och därför är det viktigt att alla frågor och funderingar tas upp med den utredande psykologen innan testtillfället.